Det finns platser som får en alldeles speciell laddning och betydelse i en livshistoria. En plats som blir ett vägskäl. För Annika Fehling är Holmhällar på södra Gotland en sådan plats. Det var här hon valde musiken.
Hon skriker, dansar, pratar med stenarna och sjunger för havet för att få ur sig strömmen av känslor och sätta ord på uppbrottet. Senare står hon i tystnaden under stjärnorna, på strandängen där vildkaninerna grävt djupa gropar. Det är en sommar i början av 90-talet och hon har hyrt ett rum bland raukar och knotiga martallar på Sudret. Veckorna på Pensionat Holmhällar blir en avgörande vändning i Annika Fehlings liv. Här får hon en läkande och samtidigt utmanande insikt.
– Jag hade precis blivit singel efter ett långt förhållande, berättar hon. Den sommaren visste jag inte vart jag skulle ta vägen och ville inte stanna i min 20 kvadratslägenhet i Stockholm. Så jag reste till Gotland och Holmhällar och det var där jag bestämde mig för att satsa fullt ut på musiken.
Hon hade redan startat ett blues- och jazzband och börjat skriva eget material, men inte låtit någon lyssna än på den mer känsloladdade musiken som hon komponerat i sällskap av enbart sin gitarr. Vistelsen på Holmhällar blåste liv i drömmen om att spela, sjunga och skriva.
– Det blev så tydligt att jag inte ville sitta där när jag är åttio och undra varför jag inte vågat. Jag hade ingen aning om hur jag skulle bära mig åt, jag bara satt där på en sten i timtal och insåg att jag måste göra det här, säger hon.
Här på klippblocket invid havet fick hon också en känsla av att vilja återvända till platsen så ofta hon bara kunde.
– Jag hör min inre röst där, menar hon. Det är bra för min kreativitet, ett ställe som jag känner mig hemma på och mår bra av.
Annika Fehling är född i Göteborg, uppväxt i Lund och har jobbat som frilansande skådespelare i Stockholm. Hon gick Teaterhögskolan i Malmö och startade Boulevardteatern, en fri teatergrupp i Kristianstad.
Sommaren på Holmhällar var hennes andra besök på Gotland. Första gången hon kom hit var i slutet av februari samma år, då hon reste till ön tillsammans med några tjejkompisar. De hyrde en bil och åkte ner till Holmhällar, till Högklint och upp till Fårö.
– Ena dagen var det storm, andra dagen sol, tredje snö. Jag blev så tagen av Gotland: naturen, himlen, vädret som skiftade så snabbt – allt det vackra, säger hon och tittar ut genom de stora fönstren, över en gårdsplan inbäddad i ett mjukt snötäcke.
Det är fredag eftermiddag och vi sitter på Fornsalens folktomma café medan skymningen sänker sig över medeltida valv. Det är här under valnötsträdet på museets innergård som Visbyfestivalens scen har sin hemvist. Annika Fehling är konstnärlig ledare för Sveriges enda singer-songwriterfestival sedan många år tillbaka.
En flygande start
Musik har funnits i Annikas liv sedan barnsben. Hennes pappa Clas Fehling är jazzpianist och spelar än idag i tre olika band.
– Piano- och gitarrlektionerna var viktiga när jag växte upp. Sen kom min tonårsrevolt då jag slutade helt med musiken och blev hästtjej, säger hon med ett leende.
Efter en kurs i studioteknik i Visby fick Annika en lärlingsplats på musikstudion Musicano Records och bestämde sig för att flytta till Gotland. Några dagar innan hon skulle resa till ön ringde en musikteatergrupp som hon jobbat för tidigare. De skulle sätta upp Annikas favoritmusikal West Side Story och hade fått ett avhopp på en av huvudrollerna.
– De ville att jag skulle hoppa in och göra rollen som Maria på Stadsteatern i Stockholm under ett gästspel. Här får jag min drömroll, tänkte jag, skulle jag fortsätta med teatern trots mitt beslut? Eller skulle jag åka till Gotland och lära mig studioteknik och fortsätta på min musikerbana? Efter tre sömnlösa nätter valde jag Gotland, berättar hon.
Det var i studion i Visby hamn, platsen där kongresshallen nu ligger, som hon spelade in sin första egna skiva, Älskar Du?. När hon bara hade varit på ön i några veckor blev hon tillfrågad av Länsteatern att göra en roll i jazzmusikalen Gunnar på Lidarände efter ett avhopp endast fem dagar före premiären. Där kom hon i kontakt med GotlandsMusiken och gjorde skivan JazzFehlings tillsammans med dem.
– Jag fick en flygande start, kan man säga. Det kändes som att det fanns en plats för mig här som inte fanns i Stockholm just då, säger hon och beskriver arbetet som musiker som en ständig berg- och dalbana.
1998 medverkade Annika Fehling i Melodifestivalen med den egenskrivna låten ”När en stjärna faller”, som kommit till under en natt på Holmhällar:
Och när en stjärna faller föds en ny nånstans
Och denna stund är den bästa som fanns
När en stjärna faller börjar en annan dans
Och kanske får vi bara denna chans
Det var en kväll sent i november som hon träffade sin blivande man på Munken i Visby. Han bodde i Värmland och hade kommit till Gotland för att fira sin pappas födelsedag. Ett år senare, när Annika fick ett förstahandskontrakt på en lägenhet i Visby innerstad, flyttade han in där med henne. Från de ljusa rummen ser de ut över öppet hav.
– Vart i världen ska jag flytta för att få det här? undrar hon. Stockholm är så fyllt av intryck att jag inte riktigt kunde höra vad jag tänkte och vad jag ville. Att komma till Gotland innebar för mig att jag äntligen kunde följa min tanke från början till slut. Här fick jag tid och plats för det.
Livets stora frågor
Annika Fehling har spelat på scener i bland annat Skandinavien, Tyskland, Nederländerna, Irland, England och USA med artister såsom Monica Zetterlund, Jill Johnsson, José Gonzales, Mikael Rickfors och amerikanska musiker som David Olney, Tom Kimmel, Jesse Winchester och Kevin Welch. Skivan Fireflies (2010) är inspelad i Nashville med producenten och musikern Will Kimbrough, en stor dröm som gick i uppfyllelse. Finns det någon som hon drömmer om att dela scen med en gång?
– Bono och Springsteen skulle vara helt okej, svarar hon. Och Emmylou Harris såklart.
2002 gjorde Annika skivan Åkessonger med GotlandsMusiken, där hon tonsatt Sonja Åkessons dikter. Hon satte upp en föreställning om poetens liv och turnerade med den på bland annat festivaler, Stockholms Stadsteater och Bokmässan i Göteborg. Det var efter det projektet som hon blev inbjuden att åka till Irland på ett co-writing-retreat.
– Det var fantastiskt att upptäcka konsten att skriva tillsammans, låtarnas kvalité och de relationer som man bygger. Där började resan med att nå ut med musiken på ett mycket bredare sätt än jag gjort dittills.
Hennes främsta inspiratör är singer-songwritern Joni Mitchell. Andra viktiga inspiratörer är Rickie Lee Jones, Emmylou Harris, Shawn Colvin, Suzanne Vega och Kate Bush.
Annika Fehlings musik är en blandning av pop, visa, country och folkmusik.
– Americana heter genren i USA, men jag skulle hellre kalla min stil ”Annikana”. Jag har en svensk tvist och tycker om att använda lite folkloristiska element, säger hon.
Gotländskt möter amerikanskt även i trion Glimra, som förutom Annika består av de före detta Ainbusk-medlemmarna Annelie Roswall och Birgitta Jakobsson.
– Redan första gången vi spelade ihop lät våra stämmor så bra tillsammans. Jag blev helt uppfylld av det, det var så starkt, säger Annika vars texter tar upp livets stora frågor: Varför är vi här? Hur ska man leva? Hur kan jag se mig själv och andra?
Annika Fehlings senaste skiva Rust & Gold (2013) handlar om att hitta guldkorn även bland det som rostat, blivit gammalt eller det som man inte tittat ordentligt på.
– Det kan finnas guldkorn i alla skeden av ens liv och i allt man går igenom, även det som är svårt och som man allra helst vill glömma, säger hon.
Inspiration får hon både från sitt eget liv och andras. Hon är nyfiken på andra människor och lyssnar gärna på när de berättar sin livshistoria.
– Jag vill kommunicera med en publik, vi är på den här resan tillsammans. Formatet jag uppträder i innebär inte att jag står där i tusen megawatt ljus och inte ser någon i publiken. Jag tycker att jag har varit med om så mycket att jag kan känna igen mig i många. Och kanske låta många känna igen sig i mig. Vi kan vara speglar, säger hon, funderar en stund och fortsätter:
– Det är ett av huvudstråken i min musik, att du inte är ensam. Det är när man tror att man är ensam som allt blir svårt, tungt och jobbigt. Vi är här tillsammans och det finns en anledning till att vi är det.
Det personliga tilltalet i fokus
Living Room är namnet på Annika Fehlings singer-songwriterklubb i Stockholm, Varberg och Visby. Den har tagit en paus eftersom hon letar efter en ny lokal i Visby.
– Living Room ska vara internationellt, nationellt och lokalt på samma gång. När jag fått till det har jag varit väldigt stolt, säger hon.
Samma koncept har Visbyfestivalen, som i år firar 10-årsjubileum den 26-28 augusti. Här framförs enbart egenskrivna originallåtar med det personliga tilltalet i fokus, eftersom låtarna är avskalade från alla arrangemang och produktion.
– Det är så nära du kan komma den ursprungliga tillblivelsen av en sång, direkt från hjärtat, säger Annika Fehling och fortsätter:
– Vi hjälper varandra och skapar nätverk. Alla resor och skivinspelningar för med sig att man får kontakt med begåvade musiker som man kan bjuda in till festivalen, som blir nyfikna på Gotland och tycker det verkar jättehäftigt.
Varje år arrangerar Annika internationella låtskrivarretreats på Holmhällar tillsammans med Eva Hillered. Hit kommer musiker från hela världen och samskriver låtar under en vecka i maj.
– Vi delar in låtskrivarna i nya par varje dag och ger dem inspirationsuppgifter. Deltagarna samlas sen i en sångcirkel och spelar upp låtar för varandra. Veckan avslutas med en konsert, berättar Annika Fehling och tillägger:
– Jag tänkte att om den här platsen kunde förändra mitt liv, så kanske den kan förändra andras.
Text och foto Holmhällar: Maria Molin
Porträttfoto: Katarina Grip (Annika Fehling),
Anders Ekedahl (Glimra)
Video: Mats Ek
Annika Fehling: Stop från skivan Fireflies (Rootsy/Warner, 2010)
Club Acoustic, som arrangeras av Annika Fehling, Simon Jakobsson och Bo Ahlbertz i Kulturföreningen ROXY:s regi, har fokus på det lokala med syfte att skapa en plattform för gotländska singer-songwriters.
Nästa Club Acoustic äger för första gången rum utanför Visby, fredagen den 29 januari i Fårösund. Innan konserten på Restaurang Utsikten kommer Annika, Simon och Bo att spela på flyktingförläggningen i Fårösund.
I Visby sker vårpremiären torsdagen den 25 februari på Nunnan.