När konstnären Sara Asteborg flyttade hem från den indonesiska ön Bali var det till en annan ö som hon längtade. På Gotland hittade hon sitt torp, sin ateljé, ljuset, blomsterodlingen och inspirationen.
På golvet i Roma Kungsgårds östra flygel växer en målning fram i flera lager på den stora duken. Stjärnhimlen i blått och svart är ett beställningsverk som ska flytta till Frankrike när det är klart. De flesta av Sara Asteborgs målningar är abstrakta, men ibland dyker det upp figurativa motiv såsom en dahlia, en häst eller en katt. Stänk av guld återkommer ofta i hennes bildvärld, och hon experimenterar och blandar gärna olika material och tekniker. Hon plockar in papper, tyg, spets och broderi, och bygger upp yta och struktur över tid. Genom att lägga på vatten låter hon akrylfärg och bläck flyta ut och rinna över duken.
– När jag lämnar en blöt målning efter en dag i ateljén har jag ingen aning om hur den ska se ut när den torkat nästa dag. Det händer någonting i det där slumpmässiga som jag uppskattar. Jag har aldrig en plan när jag börjar arbeta med ett verk, utan jag har en öppen ingång, säger hon.
”Brokad”, målning av Sara Asteborg.
Vi dricker te vid bordet i det inre av de två rummen, som kombinerar ateljé och galleri. Kylan kryper in utifrån och fläkten surrar. På väggen vid kakelugnen hänger en tavla med ett kattmotiv. Katten hade Sara under åren hon bodde på ön Bali, där hon målade och höll i målerikurser i en rymlig ateljé intill huset som hon hyrde på en plats där det alltid är sommar.
– En kompis till mig skulle åka till Indonesien och måla i några månader. Vid det tillfället hade jag precis blivit arbetslös efter en projektanställning och hon frågade om jag ville följa med. Det var inte meningen att jag skulle stanna så länge som fem år, men så blev det, säger Sara Asteborg och tillägger:
– Som expat är du privilegierad, men du hamnar i en bubbla med andra västerlänningar där alla pratar engelska. Jag ville förankra mig mer och vara delaktig i samhället, men det var svårt. När jag bestämde mig för att flytta hem var det till Gotland som jag längtade. För mig är den här ön som ett eget land och som konstnär uppskattar jag det speciella ljuset som finns här i och med kalkstenen.
Det var i Norrlanda på östra Gotland som hon hittade sitt torp, ett ”renoveringsobjekt” som hon själv kallar det, där hon nu bor tillsammans med hunden Masha och syskonkatterna Maja och Leo. Under våren blir hon klar med en trädgårdsmästarutbildning, ett stort intresse sedan länge, och under sommarsäsongen ansvarar hon för trädgård och blomsterodling på Ala gård på mellersta ön. På gården, som ägs av Anna och Andrew Granger, odlas snittblommor på friland och här finns även gårdsbutiken Temperahuset med äggoljetemperafärg, antikt, återbruk, hantverk och café. Under sommaren har de självplock i landet och blommorna säljs även som buketter i gårdens butik, samt till florister och andra verksamheter.
– Att arbeta med blommor och skapa buketter till bland annat bröllop är väldigt kreativt. Det är nästan som att måla en tavla då man sätter ihop färg och form i olika kompositioner, menar Sara.
”Förtrollad”, målning av Sara Asteborg.
Hon växte upp med sina föräldrar och en lillebror i Järfälla utanför Stockholm och i barndomen fick hon uppmärksamhet hemma och i skolan för sina detaljerade blyertsteckningar, ofta med djurmotiv. Drömmen var tidigt att bli veterinär, men när betygen inte riktigt räckte till utbildade hon sig istället till biolog på Stockholms universitet, som ledde till arbete som etolog (djurbeteendevetare) på den ideella organisationen Djurens rätt, där hon var ansvarig för hästfrågor.
– Det var inte förrän jag var 25 år som jag tog upp måleriet igen. Under en retreat med yoga och meditation erbjöd de en kurs i måleri, där man kunde måla med händerna. För mig var det förlösande och inspirerande med ett mer fritt sätt att skapa på utifrån känsla, som skilde sig från skolans mer strikta bildlektioner med inramade uppgifter.
Efter att ha gått linjen Konst & hantverk på Vårdinge By folkhögskola började hon ta kurser i Vedic Art, en intuitiv målerimetod som handlar om att hitta sitt eget konstnärliga uttryck genom att blicka inåt sig själv. Senare har hon även läst en grundläggande konstutbildning på Gerlesborgsskolan och det första året på Konstfacks bildlärarprogram.
– Vedic Art har inte hög status i konstvärlden där man ofta avfärdar det som flummigt, men för mig var det ett sätt att komma igång eftersom jag kände mig blockerad. Det som hände efter att jag gått på konstskola var att jag i princip slutade måla, jag blev helt låst, säger hon och berättar att hon sedan utbildade sig till lärare i Vedic Art och hade egna kurser.
”Eternal”, målning av Sara Asteborg.
I bokhyllan står konstböcker om två av hennes främsta inspiratörer: konstnärerna Hilma af Klint och Mark Rothko, som båda sökte efter former för att uttrycka det översinnliga. I vintras då Sara sett utställningen ”De tio största” på Moderna museet skrev hon på instagram: ”Hilmas målningar gick rakt in i själen och inspirerade mig att börja måla igen.” Hilma af Klints andliga sökande och strävan att gestalta det icke synliga är något som Sara Asteborgs konstnärskap också handlar om.
– När jag bara var fyra år förklarade jag för min mamma vad reinkarnation var och det har jag trott på sedan dess. Jag vet inte varifrån den här egna personliga tron kommer ifrån, men det är något som jag bara känner att jag vet. När jag målar är det en värld bortom den fysiska som jag vill hitta till, kanske målar jag mig själv på insidan, säger hon.
I Saras målningar finns antingen en känsla av tyngd eller lätthet, beroende på hur många lager färg hon använder.
– Med många lager är det som att jag gräver i jorden som en mullvad och med färre lager är det istället fågelns svävande resa uppåt. Jag kan få inspiration från yttre landskap, men oftast bottnar den i någon form av känsla.
När hon målar väljer hon en låt, som hon lyssnar på om och om igen under hela skaparprocessen. Tröskeln till ateljén kan upplevas som hög och dörren öppnas med ett visst motstånd, men när hon väl kliver in i rummet är det bara konsten som existerar där i nuet.
– Mina drivkrafter är framför allt utveckling och förändring. Ingången till en målning kan vara ångest, mörker och känslan av att vara på botten av sig själv, men under arbetets gång kan det skifta till en känsla av lugn, hopp och inspiration. Just det där skiftet är särskilt intressant för mig att fånga.
Text och foto: Maria Molin
Foto målningar: Sara Asteborg
”Mars”, målning av Sara Asteborg.