Drottning Victoria kom aldrig till Dalhem

– men det gjorde Axel Herman Hägg

Nej, den engelska drottning Victoria kom naturligtvis aldrig till Dalhem. Men den medeltida kyrkan restaurerades i början av 1900-talet av en äkta viktorian: Axel Herman Hägg från Östergarn. Han levde större delen av sitt liv i England.

Man kan se spåren efter Axel Herman Hägg lite varstans både i England och på Gotland. Han var bland annat med då inredningen i St Paul´s Cathedral i London gjordes om på 1870-talet, liksom då ett ansenligt antal slott, kyrkor och herresäten antingen byggdes eller renoverades runt om i landet under det sena 1800-talet. På Gotland, men också på det svenska fastlandet, medverkade han vid ett antal renoveringar av framför allt kyrkor.

Axel Herman Hägg föddes 1835 i den märkliga byggnaden ”Annas nöje”, som är en sorts filial till familjen Häggs ”residens” på Katthamra gård i Östergarns socken. Han blev en tekniskt oerhört skicklig och framgångsrik draughtsman, tecknare eller ritare av arkitektur i England, dit han utvandrade redan i 20-årsåldern.

Han kom att samarbeta med flera av dåtidens välkända engelska arkitekter vars arbeten utgick från nygotiken som var på modet under den viktorianska eran, det vill säga i princip under hela andra delen av 1800-talet. Hans yngre bror hette Jacob och blev både amiral och välkänd marinmålare här hemma i Sverige.

Mest känd för en större publik blev Axel Herman Hägg som grafisk bildskapare. Hans etsningar och litografier med motiv av kyrkor och andra offentliga byggnader i England och på kontinenten gjorde honom mycket framgångsrik, i varje fall under några decennier. Han var också en erkänd mästare i att framställa arkitektur i akvarellteknik.

Samarbete med tongivande engelska arkitekter
Men allra först studerade han på läroverket i Visby, där P. A. Säve, välkänd gotländsk kulturpersonlighet, såg den unge elevens stora konstnärliga begåvning. När Axel ville utbilda sig till skeppsbyggare ordnade Visby Handelskammare att han fick komma till kronans skeppsvarv i Karlskrona redan vid 15 års ålder. Efter sex års utbildning där kom han först till Skottland och sedan till England för att utbilda sig vidare i skeppsbyggnadskonsten. Snart insåg han att det var arkitektur han ville arbeta med, inte minst med att rita av byggnader och göra idébilder av hur byggnader skulle kunna tänkas se ut om arkitektens visioner fick förverkligas.

Axel Herman Häggs svenska identitet tycks ha utvecklats alltmer i engelsk riktning. Han ändrade sitt namn. Axel Haig var lättare att uttala för engelsmännen. År 1865 gifte han sig med en engelsk dam, Sarah May. Han samarbetade med flera engelska arkitekter, bland annat med en av tidens tongivande, William Burges, inte bara som en slags assistent och ritare utan också som respekterad medarbetare och vän.

Han tycks ha varit egen företagare under större delen av sitt yrkesliv. Ett exempel på hans skicklighet är en akvarell i stort format som ställdes ut på Royal Academy 1880 och gjorde stor sensation. Bilden föreställde järnvägsstationen i Bombay – The Victoria Terminus – en kolossal byggnad i pampig, fantasirik nygotik. Stationen var alldeles uppenbart en maktdemonstration i byggnadsform av det brittiska imperiet. Arkitekten hette F. W. Stevens, men akvarellen som är berömd än i dag, var signerad av Axel Haig.

Karriär inom nygotiken
Det är lätt att känna igen byggnader i nygotik, det som på engelska kallas The Gothic Revival. Alla som sett det pampiga parlamentshuset i London vet vad denna återblickande stil inom arkitektur står för i England och i andra länder – uppåtsträvande linjespel, praktfulla portar, spetsiga höga valv, mångfärgade glasfönster. Det är inte svårt att skilja nygotik från ”äkta” medeltida gotik.

Det finns gott om kyrkor och andra byggnader i hela Europa som byggts i nygotik eller handfast restaurerats för att överensstämma med dess ideal. Uppsala domkyrka är ett välkänt exempel från vårt land. Mycket förenklat kan man sammanfatta nygotiken som ett försök att i efterhand göra det som arkitekter och byggmästare under den medeltida gotiken verkligen ville göra. Det finns flera, mindre kända, ny-stilar under 1800-talet, såsom nyrenässans (ett exempel på det är den herrgård i Hampshire där Downton Abbey spelats in).

En bakgrund till dessa tillbakablickande byggnadsstilar kan man hitta hos den engelske konstkritikern och poeten John Ruskin (1819–1900) som hyllade medeltidens skickliga hantverkare och satte dem i relation till industrialismen som han innerligt avskydde.

För Axel Herman Hägg innebar kontakten med nygotiken en kraftfull karriär som uttolkare av arkitekternas intentioner. Under några decennier producerade han ett stort antal akvareller och grafiska bilder av existerande och tänkta byggnader, somliga av dem ett slags idé- eller drömbilder. Han gjorde flera resor på kontinenten som resulterade i många bilder på kända gotiska katedraler i Frankrike, Tyskland och Italien.

Han skaffade sig en unik konstnärlig position, någonstans mellan hantverk och konst, och blev så förmögen att han kunde låta uppföra en stor villa åt sig i byn Haslemere i Surrey. Han har kallats ”nygotikens Piranesi” efter den italienska 1700-talskonstnären och arkitekten Giovanni Battista Piranesi, vars etsningar av Roms ruiner och inte minst av fängelseinteriörer än i dag betraktas som epokgörande. Axel Herman Häggs bilder var knappast epokgörande, men under en period var han ett stort namn inom det område där han var verksam och hans bilder såldes till höga priser.

Somrar på Katthamra gård
Trots alla framgångar i England förlorade Axel Herman Hägg inte kontakten med Sverige. Han gjorde bland annat ett maffigt förslag till renovering av Uppsala domkyrka, men Helgo Zettervall fick uppdraget.

Han tillbringade sina somrar på Katthamra gård, som han ägde mellan 1887 och 1917 och där han lät uppföra en romantisk tillbyggnad. Han ritade den överdådiga skolan i Östergarn, som delvis fått drag av hans villa i Surrey. Till Hemse folkhögskola ritade han skolbyggnaden, den som i dag kallas ”Häggska huset”. Framför allt anlitades han för olika renoveringsuppdrag till kyrkor på ön, inte minst till domkyrkan i Visby.

De största insatserna på Gotland har han gjort vid renoveringen av kyrkorna i Ardre (1900–1902) och Dalhem (1899–1907) som båda till största delen är restaurerade enligt hans intentioner. I båda kyrkorna samarbetade han med kyrkomålaren Carl Wilhelm Petersson, som fyllde väggarna med de bibliska bilder, och bilder ur svensk kyrkohistoria som Axel Hägg gjort skisserna till.

Restaureringen av kyrkan i Dalhem är mycket konsekvent och genomgripande genomförd. Interiören är verkligen helt annorlunda än i andra kyrkor på den gotländska landsbygden. Ingen kan tvivla på att Axel Herman Hägg inspirerats av det han sett i engelska kyrkor och det han lärt sig av sina uppdragsgivare i London. Han utgick uppenbarligen från de teorier som formulerats av nygotikens engelska teoretiker. Ironiskt nog hade John Ruskin på sin tid varnat för att restaurera gamla byggnader utan respekt för deras karaktär.

Kontroversiell renovering av Dalhems kyrka
Redan under tiden som arbetena i Dalhem pågick började synen på medeltiden och därmed synen på restaureringen av medeltida kyrkor att förändras. Konsthistorikern Johnny Roosvals grundliga och modernt källkritiska forskning i början av 1900-talet om Gotlands kyrkor innebar att grunden lades till en helt annan attityd, som fortfarande är giltig. Numera strävar man efter att varsamt bevara kyrkorna i det skick de befinner sig med respekt för deras historia och försöker inte göra om dem till något som de aldrig varit.

De nya forskningsrönen och idéerna gjorde snart den mycket omfattande restaureringen av Dalhems kyrka föråldrad och kontroversiell. Resultatet ansågs brutalt och respektlöst. Det finns fortfarande både gotlänningar och fastlänningar som nästan börjar gråta eller vänder sig bort i vämjelse när interiören i Dalhems kyrka kommer på tal.

Konsthistorikern Bengt G. Söderberg citerar i sin bok Gotländska kalkmålningar 1200–1400 med tydlig rysning ur ett brev från Axel Herman Hägg till arkeologen Hans Hildebrand, som kritiserat honom. I brevet försvarar han bland annat att en medeltida bild av djävulen förbättrats:

”Du kan väl inte klandra att vi borttogo det vidriga ansikte som var målat på en gammal djevuls mage!”

Bengt G. Söderberg är inte nådig i sitt omdöme om Axel Herman Häggs insatser på Gotland:

”Den skicklige arkitekturetsaren åtog sig här uppgifter som han inte var konstnärligt vuxen för.”

Nya impulser och ideal
Nu har det gått mer än hundra år sedan restaureringen av kyrkorna i Dalhem och Ardre avslutades. Deras interiörer har också hunnit bli historia och är därmed värda att bevaras som exempel på hur man kunde se på medeltiden i början av det förra seklet.

När Axel Herman Hägg dog 1921 var han i stort sett bortglömd, både i England och på Gotland. Nygotiken som ideal inom arkitekturen falnade snabbt under slutet av 1800-talet. Det behövdes inte längre några bilder av romantiskt framdrömda medeltidsinspirerade byggnadsverk som viktorianerna älskade.

De nya impulserna inom arkitekturen kom från helt andra håll, inte minst från USA och ”bakom knuten” väntade funktionalismen otåligt på att få göra entré. Fotografitekniken utvecklades snabbt. Det var betydligt enklare, snabbare och billigare att avbilda byggnader med kamera än med akvarellfärger eller med den omständliga proceduren att ta fram etsningar, som först skulle graveras på kopparplåtar och behandlas med starka syror innan de kunde tryckas.

De kunskaper Axel Herman Hägg representerade behövdes inte längre. Han var i 60-årsåldern vid förra sekelskiftet och tycks inte ha haft vilja eller förmåga till förnyelse. Ingen kan ta ifrån honom att han behärskade konsten att etsa till fulländning och han lärde ut det han kunde till Anders Zorn och en del andra svenska konstnärer. Han var under ett antal år mentor för den grafiska utbildningen på Konstakademien i Stockholm.

Priset på hans etsningar stiger
Däremot utvecklade han inte något självständigt konstnärskap i modern mening. Det finns nästan bara bilder på byggnader och konstruerade gatuscener samt skisser till väggmålningar bevarade av hans hand, de allra flesta från 1800-talets senare del. Kanske såg han sig själv i första hand som hantverkare. Han började ju sin bana som handfast skeppsbyggare. En engelsk konsthistoriker förknippar honom framför allt med den viktorianska erans förtjusning i att förklä sig i andra, tidigare epoker.

Drottning Victorias död 1901 var det symboliska slutet på en epok. Nu fanns det inte längre plats för de värden han och många andra arkitekter och konstnärer representerade. Länge kunde man komma över etsningar och akvareller av Axel Herman Hägg för småsummor på auktioner och loppmarknader.

Men i dag, i vår postmoderna tid, har hans verk så smått börjat omvärderas. Priset på hans etsningar stiger. Det finns också en insikt om att hans bilder berättar lika mycket om den samtid som var hans, som de berättar om den medeltid han försökte mana fram. Samma sak kan naturligtvis sägas om de kyrkor han renoverat.

Om man ”tar på sig de glasögonen” blir också interiörerna i Dalhems och Ardres kyrkor betydligt mer intressanta och givande att ta till sig än om man bara förfasar sig över dem. Det är inte fel att påstå att Axel Herman Hägg alias Axel Haig var en mycket skicklig yrkesman i sin tid, inom det område där han valde att arbeta. För det är han faktiskt värd att bli respekterad.

AV: Erik Janson  

Bilder (ovan):
Axel Herman Hägg i 50-årsåldern,
Väggmålning, Ardre Kyrka (Foto: Barbro Gagnfors-Olofsson‏),
Interiör, Ardre kyrka (Foto: Christer Jonson),
Interiör, Dalhem kyrka,
Axel Herman Hägg förklädd till viking i något festligt sammanhang i London på 1880-talet.‏