Vägen till musikdrömmen

–genom fotboll och journalistik

Intervju med musikproducenten, låtskrivaren och artisten
Tobias Fröberg

När Tobias Fröberg producerar musik vill han göra skivor som är i en egen värld, som man stiger in i och stannar kvar i tills sista låten. Han har just flyttat in i en ny musikstudio; ett slutet rum med utsikt över öppen horisont och färjorna som ankommer och glider iväg från ön. En värld för sig i Visby hamn. 

På väggen intill gitarrerna i musikstudion i Visby hamn hänger en svart hög hatt, den hatt som Tobias Fröberg bar på omslaget till sitt debutalbum For Elisabeth Wherever She Is. På bilden står han lutad mot en trädstam bland höstlöven i en hage på Fårö, i närheten av huset där han spelade in skivan tillsammans med producenten och vännen Linus Larsson. Singer-songwriter-pop med influenser från Paul Simons 70-tal. Under de intensiva år som följde på debuten gjorde han tre album till och turnerade runt i Europa och USA. De senaste åren, efter flytten tillbaka till Gotland, har han ägnat sig åt att skriva låtar till andra artister och arbetat som producent.

På årets Grammisgala den 28 februari på Konserthuset i Stockholm är Frida Hyvönen flerfaldigt nominerad för sitt album ”Kvinnor och barn”, som Tobias Fröberg producerat.
– Jag har känt Frida i några år och hon frågade om jag kunde producera den skivan tillsammans med henne. Hon spelade låten som hon skrev allra först, den sju minuter långa ”Fredag morgon” för mig vid ett piano på Södra Teatern, och jag kände direkt att det skulle bli en väldigt bra skiva, säger han och fortsätter:
– Vi visste inte om det skulle bli ett engelskt eller svenskt album, men kände ganska snart att de enorma texterna blev starkare och mer direkta på svenska.

Under veckan som gått har han jobbat med Andreas Kleerup i studion. Vägen som förde Tobias Fröberg hit till musikstudion i Visby har slingrat sig genom olika landskap, städer och faser. Han är uppfödd på musik och följde ibland med sin pappa, jazzmusikern Ante Fröberg, när han spelade.
– Jag har alltid känt att jag ville hålla på med musik. På bildlektionerna i skolan ritade jag ofta synthar, säger han.

Men musikdrömmarna fick ligga och gro i flera år innan de slog ut i blom när 30-årsdagen närmade sig. Tobias pratar om att han bytt skepnader genom åren: under fotbollsgymnasiet i Visby fick han en praoplats på Gotlands Allehanda, lokaltidningen där han figurerat i artiklar i egenskap av fotbollsspelare, och efter studenten fick han jobb som sport- och nöjesreporter på Gotlands Tidningar.
– Plötsligt var jag journalisten som skrev om sport istället för att utöva den. Samma övergång gjorde jag senare när jag skrivit mycket om musik i olika tidningar och blev musiker själv, säger han.

Möte med Neil Young och Ingmar Bergman samma dag
Det var ett erbjudande om jobb som nöjesreporter på Expressen som fick honom att lämna ön.
– Vi stod inte utanför kändisars dörrar – den journalistiken fanns inte på kvällstidningarna då. Under det år jag var på Expressen förändrades nöjesjournalistiken i Sverige som genom ett trollslag då dokusåpan Robinson började sändas. Efter det blev det mycket mer fokus på teve.

Tobias var med och startade upp tidningen Cafés hemsida, där han också skrev om musik, samtidigt som han skrev jazzkrönikor i Aftonbladet. Därefter jobbade han på modemagasinet Elle under flera år – sju närmare bestämt. Det vet han eftersom hans avskedspresent när han sa upp sig för att satsa på musiken var sju champagneflaskor, en för varje år på förlaget.
– De pengar jag fick över varje månad sparade jag för att köpa gitarrer. En dag tänkte jag att om jag ska göra det här, så måste det ske nu. Det var hög tid att göra något åt musikdrömmarna. Det var då jag och min gode vän Linus Larsson lånade ett hus först i Fårösund och sedan på Fårö, där vi spelade in en demo till det som skulle bli min första skiva.

Tobias Fröberg hade skämtsamt sagt att den dagen han fått intervjua Neil Young och Ingmar Bergman skulle han lägga ner journalistkarriären och satsa på musiken istället. Och den dagen kom då han fick uppdraget att göra intervjuer med Bergman för en bok om Fårö som hembygdsföreningen gav ut. Tobias farfar bodde granne med Bergman på Hammars. När familjen sålde huset 1980 var det Bergman som köpte det.
– Det fanns en historia mellan oss, det var säkert därför jag fick göra intervjuerna, säger han.

Den sista intervjun ägde rum samma dag som Bergman arbetade sin allra sista dag på Dramaten. När Tobias var klar med intervjun på eftermiddagen promenerade han till Cirkus och en konsert med Neil Young.
– Det var nästan som att det var meningen, ett tecken som jag gått och väntat på.

Debutskivan kom i händerna på en engelsk manager, som ringde och ville jobba med Tobias. För den andra skivan, Somewhere in the City, fick han ett kontrakt med skivbolaget Poptones, som ägdes av den legendariska Alan McGee, och skivan släpptes i 35 länder.
– Det var ett grymt kontrakt som blev min språngbräda ut i världen, säger han.

Under tre år i rad turnerade han i främst USA, England och Frankrike.
– I den vevan träffade jag kompisar som José González, Ane Brun och Anna Ternheim, ett gäng singer-songwriters som kom fram samtidigt. Alla började vi på samma sätt: ensamma med en gitarr på scen.

Hemma i Stockholm mötte han sin blivande fru Sandra, de flyttade ihop och turnélivet med fem flygresor i veckan kändes inte lockande längre. Istället köpte han mikrofoner och annan utrustning och började spela in sina vänners låtar i sin 27 kvadratmeter stora lägenhet på Lilla Essingen i Stockholm. Han fick mer och mer jobb och plötsligt var han producent på heltid.
– Precis som med journalistiken halkade jag bara in på det. Mina kompisar råkade vara artister som var på gång och en del var stora redan, som till exempel Lisa Ekdahl och Ane Brun.

Återvänder till barndomens kvarter
När Sandra och Tobias fick sitt första barn flyttade de till en större lägenhet i Västertorp. En gnagande längtan till Gotland och landsbygden fick dem att titta på hus och de hittade den 500 kvadratmeter stora 1700-talsgården i Viklau. För fem år sedan gick flyttlasset till mellersta ön och Tobias byggde upp en hemstudio i huset, dit artister från hela världen kom och spelade in låtar.
– Det var fantastiska år på många sätt, men att jobba hemma var kul en period, sedan blev det jobbigt, speciellt med två små barn, säger han. Vi insåg att vi måste dela upp tillvaron i två delar: jobb och hemma, förenkla livet och slippa köra flera mil om dagen för att lämna och hämta på dagis.

Efter Tobias pappas bortgång för drygt ett år sedan flyttade hans mamma till en lägenhet i stan. Skulle de sälja villan i Visby där han växt upp eller ta steget när de hade chansen att få överta ett hus? De bestämde sig för att flytta in till Visby, tillbaka till barndomens kvarter.
– Jag var lite orolig att jag skulle förlora min position som producent när vi flyttade från Stockholm, men insåg snart att det är en fördel att vara på Gotland, säger han. Det här med öar tror jag lockar. Gotland och Stockholm hör ihop på något sätt, och det är inte svårt att få folk att åka hit – det känns nära men ändå exotiskt. Många har bra minnen från Gotland, det finns en positiv klang.

Inför förra sommarens inspelning av TV4:s ”Så mycket bättre” i Burgsvik skrev och producerade Tobias Fröberg Jill Johnsons känslosamma tolkning av Tommy Nilssons låt ”Öppna din dörr”, som fick titeln ”Open your heart”.
– Den är specialskriven för Jill och hennes situation då, säger han. När jag jobbar med artister sitter vi och pratar länge och lär känna varandra. I det här jobbet blir man väldigt nära vänner under en kort eller längre tid. Då jag träffade Jill berättade hon sin historia för någon hon inte kände sedan tidigare. Det är absolut nödvändigt att vara öppen och ha den kommunikationen när man gör musik.

Slutligen undrar jag om han drömmer om att skriva låtar till sig själv igen, om att göra sitt femte album.
– Min egen musik känns fjärran, det skulle vara roligt om jag hinner, men det ligger inte högst upp på min dagordning, svarar han. Jag har haft tur att få jobba med stora artister, och ur det har en energi och ett självförtroende växt fram. Det är ju så med musik, att när man lyssnar på riktigt bra låtar blir man inspirerad att skriva egna. Och jag har samlat på mig mycket personligt stoff att skriva om under åren som gått sedan mitt senaste album. Lusten att göra något eget igen har faktiskt börjat komma tillbaka.

Text och foto: Maria Molin