Filmen Offret utspelar sig i ett kargt stäpplandskap vid havet. Landskapet är Närsholmen på sydöstra Gotland. Offret, som hade premiär för 30 år sedan, blev den ryske mästerregissören Andrej Tarkovskijs sista film. I samband med Bergmanveckan 27 juni – 3 juli firas jubileet på flera sätt och på olika platser på Gotland – bland annat med filmvisning under bar himmel på inspelningsplatsen.
Offret är inte Tarkovskijs bästa film. Bara att se den är i sig ett litet offer. Två och en halv timmes filosofiska utläggningar och andligt sökande som kulminerar i ren dödsångest. Samtidigt. Om du offrar lite av din tid och tålamod kommer du få se saker du aldrig sett förut. Scener som saknar motstycke i filmkonsten. Bilder som verkar ha uppstått ur sig själva, frikopplade från referenser och sammanhang. Offret är en fantastisk film.
Offret skulle också bli den sjunde och sista filmen av den ryska regissören Andreij Tarkovskij. Han avled i cancer, 54 år gammal, bara några månader efter Sverigepremiären 1986. Han befann sig då sedan fem år i exil efter upprepade konflikter med Goskino, den sovjetiska filmkommittén. Bland annat lät han förstöra en halvt inspelad film som inte följde det manus kommittén godkänt. Huvudkaraktären Alexander, spelad av Erland Josephson, verkar spegla detta faktum. Filmen är en storslagen uppgörelse med livet, gud och hela mänskligheten. Ett sista kapitel. En dystopisk men i slutändan hoppfull bild av varandet. Något som förstärks i sista scenen där hans egen son Andrei, som blivit kvar i Ryssland med utreseförbud, tillägnas en hälsning.
Offret utspelas under hotet av det tredje världskriget. Mänskligheten riskerar total utplåning i ett fullrustat kärnvapenkrig mellan stormakterna. Journalisten Alexander försöker hitta ett sätt att återställa freden. För att förverkliga detta tvingas han göra ett offer. Han som individ måste underordna sig ett högre syfte och därmed göra avkall på sig själv.
Den existentiella kampen utmynnar i den berömda scenen där Alexander sätter eld på sitt hus. En scen som krävde två tagningar. Under den första slutade kameran att fungera. Huset brann ner till grunden medan regissören trodde att allt var förevigat på film. Det sägs att den rutinerade filmfotografen Sven Nykvist inte vågade säga något under själva tagningen. Men huset byggdes upp en andra gång för att sedan brännas på nytt. Resultatet blev en makalös scen.
Offret är ingen lätt film att sammanfatta. Tarkovskijs filmer ska upplevas, inte återberättas. Dessutom motsatte sig regissören konsekvent analyser och tolkningar. Hans filmer överlåter åt tittaren att finna mening och betydelser baserat på egna iakttagelser. De fyra elementen lämnas lika stort utrymme som skådespelarna. Forsande vatten och förgörande eldslågor, gärna på samma gång, präglar hans filmspråk. I intervjuer återkommer han ofta till att tingen inte symboliserar något utan endast representerar sig själva. Vatten betyder vatten, eld betyder eld. Det är ett starkt visuellt berättande som sträcker sig bakåt och framåt i tiden på samma gång. I boken Sculpting in Time beskriver han just sitt arbete som ”att skulptera i tid”.
Men där hans tidigare filmer öppnar upp och rör sig fritt mellan världsligt och själsligt, sluter sig Offret kring ett budskap. Något som i mitt tycke ligger i vägen för upplevelsen. Detta kan till viss del bero på språkförbistring. För något skaver i de svenska skådespelarnas repliker. För att inte tala om de italienska, som tyvärr dubbats till svenska. Tarkovskij har vid tillfälle sagt att ”poesi går inte att översätta”. I detta fall tror jag han fick rätt. De tunga betydelsebärande replikerna konkurrerar ständigt med det betydligt intressantare visuella flödet.
Trots det är Offret en oerhörd filmisk prestation. Unik och vansinnigt vacker. På onsdag finns dessutom chansen att för första gången se detta mästerverk i inspelningsmiljön. Så gör det, se den! Andreij Tarkovskij hann bara göra sju filmer men är en mycket inflytelserik och samtidigt oefterhärmlig regissör. För att citera Fåröbon Ingmar Bergman:
”Tarkovskij är för mig den störste, den som uppfann ett nytt språk som stämmer med filmens natur då det fångar livet som en reflektion, livet som en dröm.”
Text: Karl-Oskar Gustafsson
Regissören Karl-Oskar Gustafsson är född 1980 i Visby och har en magisterexamen i ”Det personliga berättandet” från Stockholms Dramatiska Högskola. Han har producerat och regisserat ett tiotal egna kortfilmer utöver diverse uppdrag. Nyligen avlutade han arbetet med dokumentärfilmen Bågen som har premiär i höst. Han jobbar även med långfilmsprojektet Fagersta Utopia för vilket han tilldelades Västmanlands läns kulturstipendium 2014.
Läs mer på Kogfilm.com
Guidad vandring i Offrets fotspår och filmvisning
Onsdag 29 juni kl. 20: guidning till Tarkovskijs inspelningsplatser på Närsholmen.
Därefter sommarnattsbio under bar himmel: Offret visas på Närsakar scen i ett samarbete med När bio, samling Gangvide farm kl. 21:30, filmen startar kl. 22. Vid dåligt väder flyttar evenemanget in på Närs bio, Närs bygdegård. Fri entré.
2h25, svenskt tal med engelsk text.
Vernissage fotoutställningen I Offrets fotspår på Närsholmen
Tisdag 28 juni kl. 15-19, Kustateljén i Fårösund.
Utställningen bygger på möten med några av de gotlänningar som var med under inspelningen 1985. Möt ryske fotografen Victoria Ivleva och några av dem som avporträtteras. Utställningen pågår till och med 1 juli. Fri entré.
Samtal med producenten Katinka Faragó
Onsdag 29 juni kl.13, Bergmancenter.
Bergmans högra hand Katinka Faragó kommer till Bergmanveckan för att prata om Andrej Tarkovskij. Hon var producent för Offret och berättar om sina minnen från inspelningen samt ger en inblick i de två regissörernas olika arbetsmetoder.