Möten med människor är bland det viktigaste i konstnären Elisabet Lydia-Maria Kedzioras liv. Hon har bott på många platser, rest runt i världen, levt i en ryggsäck. Sedan i höstas är hon klubbarrangör på Himalaya i Visby.
– Nu har jag kommit hem. Det är därför jag vågat och kunnat ta plats här, velat bygga upp något som kräver att jag stannar kvar, säger hon.
Liksom Elisabet Kedziora har jag just läst de sista sidorna i ungdomstrilogin Cirkeln, Eld och Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. En berättelse om några tonårstjejer som får veta att de är häxor, utvalda att rädda världen från en överhängande apokalyps. Under en längre tid har jag stundtals vistats i den här magiska världen, i en mix av fantasy och igenkännbara socialrealistiska gymnasiemiljöer. Därför hajar jag till när jag läser ordet ”häxa” i Elisabets presentation på Himalayas hemsida. Hur definierar hon själv det symbolladdade och historiskt belastade ordet?
– Jag busar lite, en trollkvinna, om man så vill. Jag tror man föds som det och att vi är väldigt många häxor. Jag har alltid haft en relation och kontakt med andra dimensioner, en innerlig förståelse snarare än teoretisk kunskap – hur flummigt det än låter. Sedan jag var barn har jag blivit förd till platser och plötsligt befunnit mig i ett medvetandestadie där jag fått uppleva och förstå saker om det materiella och fysikens lagar, om hur vi interagerar med varandra, berättar hon.
När konstnären Elisabet Kedziora kom till Gotland första gången för åtta år sedan blev hon förälskad i Visby och naturen. Favoritplatsen är Ireviken på nordvästkusten, dit hon söker sig ofta och fascineras av klippformationen och den historia om ett korallrev som fossilerna bär på. Hon visste att Gotland skulle bli hennes hem en dag. Tidigare har hon känt att hon är på en plats tillfälligt, snart ska hon vidare – men det här kändes annorlunda. Hon flyttade till ön för drygt ett år sedan, direkt efter en omvälvande resa.
Elisabet ligger i en sjukhussäng i Cuzco i Peru, ensam. Läkaren tittar henne rakt i ögonen och hon vågar fråga: ”Jag är döende, eller hur?” Han nickar: ”Ja, om vi inte får ner febern väldigt snart.” Viruset från denguefebern som tagit sitt grepp om henne i Andernas djungel har invaderat hela hennes kropp och organen håller på att kollapsa. Istället för rädsla fylls hon av en känsla av acceptans.
– Jag tänkte: då släpper jag Elisabet, släpper den här kroppen, jag hann bli 30 år. Jag var med om otroligt vackra upplevelser in spirit. Sedan upptäckte jag att jag andades igen och var tillbaka i min kropp. Det tog nästan två månader för mig att fatta att jag var tillbaka här, säger hon där vi sitter i sofforna på övervåningen till restaurangen Wisby Hof på Adelsgatan. Här flyttade klubben Himalaya in i höstas – en kulturscen insprängd i Visby ringmur, som drivs av Elisabet.
Sprayar och dansar fram konsten
Det kändes naturligt att söka sig till New Age-butiken Solkristallen i Visby när hon tillfrisknat efter denguefebern som hon dragit på sig i Peru. Där fick hon sommarjobb och där hade hon köpt sin första riktiga tarotkortlek första gången hon besökte Gotland, som hon sedan dess använder varje dag.
– Det blir en direkt spegelbild av vad som finns i mig. Jung plockar ju upp det här: man leker med arketyper, olika aspekter av vår egen persona. Det handlar om att tolka symboler, var och en är programmerad med sin egen unika symboliska förståelse. Det kan ta ett år bara att lära sig ett enda kort, säger hon.
Elisabet är född och uppväxt i Ystad i Skåne. Direkt efter studenten flyttade hon till Dublin, där hon bodde i två år. Hon började arbeta som juicepressare på ett hälsokostkafé, blev supervisor, därefter manager och efter åtta månader var hon head manager. Erfarenheter hon har nytta av nu som klubbarrangör på Himalaya i Visby.
– Jag lärde mig mycket om att driva en verksamhet och vara chef. Jag kunde lägga undan en hel del pengar och stack ut och reste i omgångar. Första resan gick till Nordafrika, dit jag återvänder ofta – jag tycker mycket om Sahara.
Då hon landat i Stockholm mellan sina resor har hon pluggat: tagit en kandidatexamen i genus- och religionsvetenskap, och gått på konstskolan Nyckelviksskolan på Lidingö. Där sökte hon in som keramiker.
– På skolan hittade jag tillbaka till färgen. Jag har alltid tecknat och målat och insåg att det kanske är det jag mår bäst av att göra, säger hon.
Inspiratörer är surrealisterna Max Ernst och Dali. Hon målar i sin ateljé på måndagar och tisdagar och på söndagar spelar hon trummor. Ovanför oss i Himalayas lounge hänger Elisabets målning ”Acceleration” (3 x 2,5 meter) direkt på ringmuren.
– Mina psykedeliska målningar liksom allt som sker på scen, interagerar med den gamla, rustika kulturen här, säger hon.
Hon börjar med att måla med sprayfärg och skulpterar sedan mönster med oljefärger, en teknik som hon hittat och utvecklat själv.
– Jag sprayar, dansar och blir kladdig om fingrarna. Du kanske kan föreställa dig hur stökig min duk är när jag väl går in och ordnar upp kaoset med penseln. Det är då, när jag målar detaljerna, som jag mår som bäst, det är min meditation.
När Elisabet målar eller skriver är det som hon sprutar ut en serie tavlor och en diktsamling under en kort tid.
– Det blir en story av mina texter och målningar som hänger ihop, en helhetsberättelse att gå in i. Ibland flyttar texten in i målningarna och jag gillar att leka med titlar.
Brett spektrum av musikstilar på Himalayas scen
En vän från Stockholm kom och hälsade på när Elisabet flyttat till Gotland. De pratade om vad hon skulle göra här på ön.
– Då säger hon: ”Men Ella, du kanske inte ska vänta på att få ett jobb. Du kanske ska skapa dig ett.” Orden fastnade och tre dagar senare hade jag skrivit en fem sidor lång projektbeskrivning, som jag lämnade till Reinhard i september förra året.
Reinhard äger den österrikiska restaurangen Wisby Hof, men hade ännu inte hunnit göra något av övervåningen. Elisabet har hängt sina målningar i restaurangen tidigare, så hon kände till honom och lokalen. Han tackade ja till satsningen och den 3 oktober öppnade Himalaya med en klubbkväll med tema electro.
Idén till namnet fick Elisabet när hon gick förbi Solkristallen på väg till ett möte med Reinhard. På en hylla i skyltfönstret stod stora finsaltpåsar med namnet Himalaya.
– Jag tittade på det, smakade på det: Himalaya, toppen av berget, tornet ovanför en österrikisk restaurang. Ju mer Himalaya blivit, desto bättre är namnet, säger hon och fortsätter:
– Himalaya är en succé, jag kan inte säga något annat. I mars hade jag 90 personer i lokalen en onsdagskväll i Visby. Jag blir fortfarande överväldigad när jag tänker på hur vi kommit hit på väldigt kort tid. Det som Himalaya blivit har det blivit under de kallaste, tystaste och mörkaste lågsäsongmånaderna. Det är ett bevis på att behovet av sådana här klubbar var stort och har saknats i Visby. Vi blir ett komplement, inte en konkurrent då vi ger ett utrymme och en plattform för den här kreativiteten, säger hon och tillägger:
– Jag har till exempel fått mejl från en DJ i Amsterdam, som hört talas om Himalaya och hittat oss på nätet och som vill komma hit och spela.
På Himalaya ryms ett brett spektrum av musikstilar: allt från jazz, Santana, Balkan och akustiskt till techno, house, hiphop och punk. Några onsdagskvällar under våren arrangeras Poetry Slam.
– Det är allt från 18-åringar till 68-åringar som kommer hit – det är det som är så vackert med Himalaya, säger Elisabet Kedziora.
Självlysande målningar i S:ta Karins ruin
Strax efter att Elisabet flyttat till ön, blev hon inbjuden till ett konstnärskollektiv som fredligt ockuperade de gamla dieselbunkrarna vid Södra Hällarna, ett återkommande event under Öppna ateljéer i maj. Hon var en av fyra konstnärer som hade varsin utställningssal, där de visade konst utanför galleriets vita väggar.
– Det som lockade besökarna dit var det lite förbjudna, bunkrar som varit stängda, nyfikenheten. Det kallades årets kulturevent 2014 på Gotland och blev väldigt uppmärksammat, säger hon.
Elisabet Kedziora delar ateljé med fyra andra konstnärer. Hon tycker om att måla tillsammans med andra, att skapa ihop.
– När jag kommer in i ateljén sitter Olof där och spelar Londonraspig 70-talshiphop. Det blir helt annorlunda än när jag sitter där och lyssnar på elektroniskt. Det händer mycket i konsten. Helt plötsligt upptäcker jag hur jag målar dit lite mer rough detaljer, det blir mer taggigt, säger hon.
Elisabet är en av tretton kvinnliga konstnärer på ön som deltar i det ideella konstprojektet Bröstkollen, där de skildrar lika många gotländska kvinnors bröst utifrån röntgenbilder från en mammografiscreening. Verken som ställs ut under sommaren auktioneras ut i augusti och kommer även att användas till en kalender – och alla intäkter går till Bröstcancerföreningen Gotland.
– Det är en av de starkaste målningar jag gjort. Det ser ut som ballonger som svävar omkring i universum, säger hon.
I oktober förra året deltog Elisabet Kedziora i Kulturnatten i Visby med en utställning i S:ta Karins ruin, tillsammans med konstnären Nils Titus Östbrandt. De hängde upp utställningen under dagen. När skymningen sänker sig över de medeltida takåsarna kryper det självlysande i tavlorna fram. Konsten målad med UV-färg står där och är någonting helt annat än i dagsljus.
– Jag har två dimensioner i alla mina målningar. När jag säljer mina tavlor så får man en UV-lampa till. Sen får man själv välja om man vill installera den eller inte, säger hon.
I höst ska hon ha en solo-utställning med kroppsmålning i samma ruin under Kulturnatten, dit hon ska bjuda in dansare och gycklare till en installation.
– Ruinen ska lysas upp av UV-färg igen där jag ska leka med att gå in i trance och en annan dimension.
Det fiktiva samhället Engelsfors i Bergslagen, i trilogin om tonårshäxorna som vi just läst, är en plats fylld av magi. Vad är det som är magiskt med Gotland?
– Här finns så mycket kreativitet, så många spirituella människor. En plats med komprimerad skaparkraft, svarar Elisabet.
Text: Maria Molin
Mål
ningar:
Här till vänster (i dagsljus och UV): ”När illusioner radar samman, står jag där, som en fyr av ljus”
Ovan: ”Acceleration”
”Renässans 2009”
”Ljus och mörker; allt existerar samtidigt”
”Välkommen fröken Kedziora”
Under lågsäsong har Himalaya öppet på onsdagar, fredagar och lördagar och under sommaren är det klubb alla dagar i veckan. Varje månad byts dansgolvets spånskivor ut och en konstnär bjuds in att måla det. I juli är det Elisabet Kedzioras tur.
himalayavisby.com