Drömmer du om en vidsträckt strand där sanden är mjuk och följsam under dina bara fötter, en plats där du kan vara ensam med det öppna havets horisont? Där du senare kan slå dig ner i den varma sanden efter ett kvällsdopp i solnedgången. På Gotska Sandön kan du få en strand för dig själv i flera timmar.
Reportaget har tidigare publicerats på Gotland.net, i augusti 2014.
Gotland.net var en webbportal med information, artiklar och reportage om Gotland.
Stigen norrut mot fyrbyn och lägerplatsen leder genom tallskogen, som släpper in strimmor av ljus över sanddynerna med sitt täcke av ljung och silverskimrande mossa. Båten har just släppt av oss på sandstranden Las Palmas och innanför ögonlocken finns ännu kölvattnets glitter under den två timmar långa resan från Fårösund. En gassande augustidag i avtagande högsäsong har man bad i ljumma vågor att se fram emot. I maj söker sig fågelskådarna hit och i juni kan man njuta av blomstrande marker med bland annat vita och röda skogsliljor.
Gotska Sandön är rik på historier, några mer mytomspunna än andra – som den om Sandögubben, som det gäller att hålla sig väl med genom att vara varsam med naturen. Besöksvärden nämner honom redan vid ankomsten till ön, att man ska akta sig för hans ilska som väcks om man plockar med sig sten härifrån.
Sedan staten köpt hela ön och låtit bygga en fyr vid Bredsand på öns norra del 1859 har det bott människor i fyrbyn. Några meter ner under marken finns sötvatten som filtreras rent av sanden. En grävd brunn mellan fyrhusen förser hela lägerplatsen med dricksvatten. Före automatiseringen av fyren 1970 bodde fyrpersonalen med familjer här permanent.
Hela Gotska Sandön är sedan 1963 nationalpark som ska utvecklas fritt med så liten mänsklig påverkan som möjligt. Enbart vandringslederna röjs, annars får träd som fallit omkull ligga kvar. Nationalparken förvaltas av länsstyrelsen på Gotland med två tillsynsmän i tjänst på ön året om. Under sommarsäsongen finns även besöksvärdar som tar hand om turisterna. Vid ankomst till ön väntar de med traktor och vagn för transport av bagage till lägerplatsen. Det blir ofta många och en del tunga väskor med mat och annat som man behöver – på ön finns ingen affär eller kiosk. Hit kommer man för att leva enkelt.
Besökarna får vandra till sin stuga, vandrarhem eller tältplats längs stranden eller genom skogen en till nio kilometer beroende på var båten anlänt den här dagen. Gotska Sandön saknar hamn och Las Palmas är den enda stranden där det är tillräckligt djupt för att båten ska kunna gå ända intill. Vid kraftig dyning eller pålandsvind får man ta iland passagerare i gummibåt till en annan strand.
Det ensliga läget nästan fyra mil norr om Fårö tillsammans med den trolska naturen lockar allt från ensamma vandrare och fågelskådare till barnfamiljer och romantiska par. Det är framför allt upplevelsen av lugnet och vandringsstigarna som är skälen till att man söker sig hit till Östersjöns mest isolerade ö, enligt Petter Rimfors, som varit tillsynsman på Gotska Sandön sedan 2010.
”Tystnaden var mitt första intryck. Den var högtidligare än i en katedral (…) Och jag fann att tystnaden levde. Den bestod av sus i furukronor och av havets aldrig vilande arbete i stränderna”, skriver författaren och konstnären Albert Engström i boken Gotska Sandön 1926, som blev till efter två somrars natur- och historiestudier på ön. Han kallar Gotska Sandön för Östersjöns pärla, men den liknar snarare en hel brosch med en trekantig oslipad ädelsten, formad av vatten och vind och föränderlig.
Stranden består av sand eller klappersten som oupphörligt påverkas av havet. Det finns ingen fast berggrund här. Att Gotska Sandön kallas sandens rike trots att den till stor del består av skog beror på att det under växtligheten finns dyner med flygsand som binds av vegetationen.
Ett ovädersmoln rör sig över havet och ändrar riktning, styr rakt mot stranden. Men regn och åska är inget hinder för en rundtur till sevärda platser på ön. Fåröbon Petter Rimfors jobbar växelvis som jurist på länsstyrelsen på Gotland. Under 1990-talet var han tillsynsman på Stora Karlsö under sommarhalvåret. Under turistsäsongen jobbar tillsynsmännen på Gotska Sandön i tvåveckorspass. På vintern underhåller de byggnaderna på ön, röjer vägar och änget. Till deras arbete hör också sjöräddning och tillsyn över fyrarna.
– Här på Gotska Sandön finns ensligheten och lugnet, här är vi mitt ute i havet och ser inte land, det är det som är tjusningen, menar han.
Det han värdesätter mest är guidningen och att det är mycket praktiskt arbete i verkstäderna och med renovering.
– Det händer nya saker hela tiden och jag uppskattar utmaningarna i att lösa problem och improvisera, säger han när han manövrerar jeepen längs traktorspåren i sanden.
Tillsynsmännen har två bilar med fyrhjulsdrift som de kan ta sig fram med på vägar runt större delen av ön, med flera besvärliga passager: stora gupp, backar och tvära kurvor. Petter Rimfors kör in på en smal skogsväg och bromsar in vid en glänta, kliver ut och plockar de guldgula kantarellerna som sticker upp i den täta mossan.
– Kantarellerna kommer nu när det varit regn. Man får plocka bär och svamp på ön för eget bruk. Blåbären börjar mogna nu och lingonen kommer om några veckor, berättar han.
När vi kommer fram till Säludden har ösregnet övergått till duggregn. Vi går längs en spång till ett gömsle, som byggdes till förra sommaren. Från ett träplank med hål för kikaren kan man idag spana på ett tjugotal gråsälar och en mängd fåglar. En av sälarna sträcker ut sig på ett uppskjutande stenblock vid strandkanten – troligen en uppvisning för de andra i kolonin, som simmar omkring i dyningarna.
Till kvällen ljusnar himlen och dimman sveper som rök runt ekarna och idegranarna vid Kapellänget, som hålls öppet genom slåtter och röjning. En skogshare, Sandöns enda landboende däggdjur, skuttar förbi. De dagar då det inte går någon turbåt håller tillsynsmännen och besöksvärdarna guidade visningar av Kapellänget, fyren, Gamla gården, Gottbergs lada och andra kulturhistoriska miljöer.
Petter Gottberg är förmodligen Gotska Sandöns mest kända invånare. Under hans tid som arrendator på Sandön i början av 1800-talet skedde ett flertal fartygsstrandningar. Rykten gick om att han ledde en halt häst med en lykta längs stranden, i syfte att likna en lanterna på ett guppande skepp i nattens mörker och på så sätt få in fartyg på grund. Gottberg ska enligt sägnen ha slagit ihjäl besättningen när de kom iland eller lurat upp dem i sin lada där han sköt dem genom de små ljusgluggarna innan han plundrade fartyget på den dyrbara lasten. Det finns dock inga bevis för någon sanning i ryktena, mer än att man hittat kulor i väggarna i ladan. Efter förhör med Gottberg och undersökningar på ön hittade man stulen last nedgrävd i sanden och han dömdes för vrakplundring.
Gamla gården från 1784 är en annan intressant kulturhistorisk plats. Här kan man bland annat titta in i Madame Söderlunds stuga, som var den sista personen som bodde på Gotska Sandön året runt förutom fyrpersonalen. Johanna Albertina blev tidigt änka efter sin man, som arbetat för öns ägare, och valde att stanna kvar med sina söner – en av dem, Hjalmar Söderlund, blev sedan fyrvaktare här.
Att Gotska Sandön är en plats som ger djupt och bestående intryck är något som man får höra gång på gång under vistelsen. Ann Eriksson, styrman på turbåten m/s Gotska Sandön för andra sommaren i rad, håller med.
– Det är intensivt och ingen dag är den andra lik. Man träffar väldigt mycket glada människor, som drömt om det här i hela sitt liv, säger hon.
När man ser sig omkring på båten på väg tillbaka förstår man vad hon menar. Ett särskilt slags leende vilar på läpparna, som om de delar en hemlighet. Det unga paret som lutar sig mot varandra ute på däck, pappan med de tre barnen som ställer så vakna frågor, det nya zeeländska paret som står vid relingen, ser Sandön smalna av i horisonten och tänker att de upptäckt en naturskön ö på andra sidan jorden.
Gästboken på hembygdsföreningens naturum och museum i den gamla skolbyggnaden i fyrbyn är fylld av intryck av denna ensliga och säregna plats, den som Albert Engström kallade ”ett paradis på jorden.” Det finns ett ord som blänker till på varje sida, som återkommer gång på gång. Ett ord som fångar in vinden och fåglarnas sång i skogen, havets kraftfulla brus och tystnaden. De böljande sanddynerna, träden i olika åldrar och skepnader och strandfynden. Ordet är magiskt.
Text och foto: Maria Molin
Fakta
Resa: Överresan sker med båten m/s Gotska Sandön från Fårösund eller Nynäshamn.
Det går turer till Gotska Sandön tre-fyra gånger i veckan från slutet av maj till början av september.
Bo: Lägerplatsen eller i fyrbyn strax intill. Det finns flera boendealternativ: stuga, vandrarhem, hyrtält eller eget tält.
Bokning: Resa och boende bokas på Sandöresor.