Varmast och kallast på ön. Den här texten handlar om att sätta en kär plats på kartan. Eller den finns ju redan där, men syns sällan i turistbroschyrerna om Gotland. Det är inte så troligt att en vy från Buttle dyker upp i Destination Gotlands reklamkampanj där Stora Karlsö, Hoburgen och Fårö jämförs med Galapagos, Betlehem och Andalusien. Öns mittersta socken passerar man hastigt förbi på väg från kust till kust, om man inte bor eller har sommarstuga där.
Liksom poeten Sonja Åkesson, som föddes här 1926, tillhör väderobservatören B-O Liljedahl – kallad Olle – Buttles mest kända personer. Här mätte han Gotlands alla tiders lägsta och högsta temperaturer, -32.8 C° samt +35.2 C°.
I Buttle fanns en lanthandel när jag var liten på 1980-talet, som en period drevs av just Olle, SMHI:s observatör. Där fick vi välja läsk hela sommaren eftersom det var fest när pappa hade semester från havet. Rosa Panter-läsk, Vira Blåtira och Fantomen.
När den stängdes försvann den naturliga dagliga mötespunkten mellan oss sommargotlänningar och ortsborna. De stängde en efter en, lanthandlarna, då stormarknaderna slog upp sina portar i tätorterna.
Som barn cyklade jag och mina systrar ofta till Ala café i grannsocken för att äta våfflor regniga sommardagar eller glass när solen brände nästippen. Idag får man cykla betydligt längre till närmsta café, till Ljugarn eller Katthammarsvik på östkusten. Men fortfarande är det inte längre än en cykeltur bort. Tyvärr förblev planerna på att öppna ett crêperie i ladan på tomten en vacker dröm.
Buttle hembygdsförening påbörjade i mitten av 1990-talet bygget av ett bulhus på allmänningen, som blev en festplats med midsommarfirande, lammgrillning och våffelkvällar. På en lammgrillning där för några år sedan frågade den pensionerade bonden Palle mig: ”Ska du flytta till Buttle nu då?” Och så en lång eftertänksam paus. ”… eller, här finns ju inga jobb”.
Men för en före detta Stockholmare är en halvtimmes buss- eller bilresa till Visby egentligen ingenting. Och än mindre en kvarts bilresa till havet. Buttle by the sea. Avstånden här blir aldrig riktigt stora och tidsödande. Här är det fortfarande relativt låga priser på hus och tomt till skillnad från i Visby och socknarna närmare kusten.
I befolkningsstatistiken toppar Buttle listan med socknar med flest utflyttade och minst antal inflyttade. År 2010 fanns här 116 invånare, en gradvis minskning från peaken 1880, då hela 373 personer befolkade byn. Varför vill så få flytta till Buttle? Det mest uppenbara svaret finns väl i själva läget mitt på ön. Flyttar man från fastlandet till en ö så gör man det oftast med en längtan till havets närhet. Turister söker sig också oftast till kusten för sol och bad, mer sällan till en plats med lantbruk, djup skog och kargt hedlandskap. Men här finns något orört, kontrastrikt och trolskt, som bara den som stannat till och dröjt kvar kan uppleva och förstå.
För en tid sedan ledde starka protester med stor uppmärksamhet i media till att Nordkalk tvingades avbryta planerna på kalkbrytning i Ojnareskogen i Bunge på norra ön. Företaget har även köpt mark i Buttle. Sedan våren 2011 äger Nordkalk gården Altajme, socknens största gård med tillhörande skogsmarker.
Här finns inte sjön Bästeträsk och området ingår inte i Sveriges nationalparksplan. Men här finns också fantastisk mark och natur som skulle förstöras för evigt. Den dagen det blir aktuellt att påbörja en brytning här, kommer protesterna utifrån att vara lika slagkraftiga?
Text: Maria Molin
Inget fel på Buttle! Även jag har handlat i butiken.
Gotlandsdricka, (på gutniska/gutamål drikke, eller drikko, i bestämd form drikku.
I karaffen gotlandsdrikke!
Tack Barbro, då vet jag. Inte helt lätt för en fd fastlänning 🙂
/Maria