Lämnar stigen och går rakt in i skogen

Knappfossilen som hon hittat på stenstranden i Fridhem har blivit hennes signum. Annika Gustavssons smycken är inspirerade av hennes närmaste omgivning – den vilda gotländska naturen. För två år sedan öppnade hon en butik och smedja på S:t Hansgatan i Visby.

Vi är många som har barndomsminnen av att leta och plocka fossil på en gotländsk strand, koraller från en tid då Gotland låg vid ekvatorn. I solens sken gnistrar de till som juveler, former som liknar knappar, tomteluvor och rosenblad som sedan får ta plats i en glasburk. En bit av sommaren med sig hem.

– Alla mina smycken är inspirerade av Gotland. Många konstnärer försöker hitta saker som är långt ifrån dem själva och så tänkte jag också i början. För man tycker att det man själv har inte duger. Tills man inser att det är både enklare och mer trovärdigt att gräva där man står, för att man kan berätta kring det, säger smyckesdesignern och guldsmeden Annika Gustavsson.

På en av de inglasade hyllorna i hennes butik på S:t Hansgatan i Visby ligger dessa 450 miljoner år gamla strandfynd, som hon plockat på stenstranden i Fridhem. Knappfossiler sida vid sida om avgjutningar och förädlingar i guld, silver och oxiderat silver. I en kedja runt Annikas hals och kring hennes handleder hänger också knappfossiler, hennes allra första kollektion som hon sedan dess tillverkat i olika storlekar och material. I den senaste har hon lagt till en liten ädelsten i mitten, en rosa safir, rubin eller diamant.

– Jag inspireras av dansk design: det minimalistiska, sirliga och ruffa uttrycket med kontraster såsom svartoxiderat silver och rosa sötvattenspärlor. Jag mixar fina ädelstenar med matta ytor och jobbar med råa diamanter. Om man sätter in en ädelsten med en varm eller kall färg händer något häftigt med guldet, säger hon och fortsätter:

– Jag tänker också på vad som harmoniserar bäst. Nu är det så modernt i inredning och kläder att ha ton i ton. Jag hämtar upp influenser från modevärlden och bakar in det i mina smycken.

Det doftar från liljorna på kassadisken och musik och möbler för tankarna till ett vardagsrum eller relaxavdelning, av mindfulness.
– Jag ville att det skulle kännas mysigt och avspänt att gå in här. Att man tittar genom fönstren och tänker att man vill gå in för att det ser trevligt ut, även om man inte primärt är intresserad av smycken. Jag ville också att kunderna skulle ha möjlighet att se in i smedjan. Det ger ett mervärde till mina smycken om man förstår att allt är tillverkat här.

Konsten att bemästra ett material
Smedjebänken en trappa upp med fönster ut mot butiken är full av verktyg, som hon använder för att såga, fila och löda. Vi slår oss ner i den gyllengula soffan i 20-talsstil i ett hörn av butiksdelen. På det lilla runda bordet framför oss ligger ett nummer av magasinet Lifestyle Woman med Kate Winslet på omslaget. I det finns ett reportage om Annika med rubriken ”Jag väljer den roliga vägen istället för den alltför trygga”.

Förutom sina kollektioner skapar hon även unika smycken på beställning såsom vigselringar. Sommaren 2013 fick hon uppdraget att formge Designtorgets 20-årsjubileumssmycke ”Happy Heart”. Samma år blev hon utsedd av smyckesbranschen till en av årets fem största talanger och fick ställa ut på Precious mässan i Älvsjö, som är en av Nordens största mässor för smycken och klockor. Året därpå utsågs hon av Formex mässan till en av Sveriges ”Young Designers”.

Vägen till prisbelönt smyckesdesigner med egen butik började med kvällskurser i olika hantverk under tiden hon arbetade som teamledare på finansföretaget PayEx i Visby.
– Jag kände att jag ville ha en aktiv fritid, att det även skulle vara roligt när det kom en måndag i kalendern, berättar hon.

Hon gick kurser i möbelrenovering, keramik, drejning, svartvitt foto, skräddarsömnad och smyckestillverkning.
– När jag jobbat i tolv år i finansbranschen kände jag att jag ville göra något annat, framför allt ville jag ha en paus, säger hon.

Hon fick tjänstledigt för att studera ett år och valde smyckesdesign på Folkuniversitetet i Stockholm. Både designen och tillverkningen lockade. Friheten att kunna skapa själv och att behärska ett material, att från en hård klump smida ut ett vackert smycke med olika tekniker.
– Jag har det från barndomen på hästgården i Kappelshamn, då man hela tiden var tvungen att komma på kreativa lösningar, säger hon. Du kanske inte alltid har alla material hemma för att bygga något och då gäller det att hitta det som funkar.

Vägen till gesällbrev
Efter studieåret fick hon abstinens direkt och längtade tillbaka till hantverket. Kroppen tvärnitade när hon skulle sätta sig vid datorn igen.
– Jag hade haft så himla roligt under det här året och tänkte att jag skulle se till att det blev mitt yrke, säger hon.

Annika åkte till Stockholm och köpte verktyg och material så att hon kunde sitta hemma och tillverka.
– Jag tänkte att ska jag livnära mig på det här kan jag inte ta några genvägar, då måste jag gå hela vägen och ta gesällbrev.

Det blev en fyra år lång lärlingsbaserad utbildning på Köpenhamns guldsmedshögskola. En stor del av tiden tillbringade hon på sin lärlingsplats hos guldsmedsmästaren och silversmeden Rolf Karlsson i Stockholm.

– Jag tog ledigt en dag från jobbet, tog båten och åkte upp till honom på vinst och förlust. Han tyckte först att jag var för gammal. På hans tid började man utbildningen när man var 15 år och jag var 30 plus, berättar hon.

Arbetsprovet för att komma in på guldsmedshögskolan tog en vecka att göra. Annika har hållit på med friidrott och tävlat i distansritt och kunde därför visualisera målet.
– Jag minns när jag stod och väntade på Arlanda för att resa till Köpenhamn. Jag tänkte att när jag kommer tillbaka hit ska jag gå ut från det här planet med ett stort leende på läpparna – för att jag har klarat provet.

Att våga starta eget utan att ha en aning om det kommer att fungera tackar hon också idrotten för. Under studietiden pendlade hon mellan Danmark, Stockholm och hem till min man i Visby. Under tiden startade hon företaget och började arbetade upp återförsäljare.
– När man ger sig hän i tid och rum börjar hjärnan att tänka i de banorna och ögonen ser helt andra saker. När du får vara kreativ från morgon till kväll börjar dina ögon att leta, till slut hängde det örhängen överallt i skogen under mina promenader, säger hon med ett leende.

Nyfikenhet och tålamod
När hon tog gesällbrevet i Köpenhamn hösten 2013 var målet att öppna eget. Hon letade efter en lokal på S:t Hansgatan, som kantas av olika slags hantverksbutiker, och hittade till slut den här mittemot Konstmuseet. Då hon öppnade butiken våren 2014 efter en omfattande renovering hade färgen knappt torkat på väggarna och Annika jobbade in i det sista med att ställa iordning allt med hjälp av sin man och sin pappa.
– Jag var så orolig att det inte skulle komma någon och blev väldigt tacksam att så många kom och gratulerade. Rummet fylldes av buketter så dagarna efteråt trodde folk att jag drev en blomsterhandel. Det var en riktigt härlig känsla, säger hon.

Idag har Annika Gustavsson två anställda året runt.
– Det är otroligt roligt att vara egen, tycker jag. Jag jobbar betydligt mer än när jag var på kontor, men nu arbetar jag för mig själv och är inte inne i något ekorrhjul. Ingen dag är den andra lik och jag kan själv bestämma hur den ska se ut.

Ibland åker hon hem till föräldrahemmet innan butiken öppnar på förmiddagen och tar en ridtur med sin syster. Andra fritidsintressen är dykning och på sommaren kör hon motorcykel, där inte bara fartvindarna är viktiga utan också närheten till naturen.
– Dykningen är stillsam då man svävar runt helt viktlös. Det är som yoga – du kan inte reagera för snabbt, bli stressad eller få panik utan måste vara lugn och fokuserad. Där tänker man inte på vad man ska göra imorgon, du är här och nu, säger hon och tillägger:
– Tålamodet man måste ha när man dyker är också viktigt i mitt yrke: du tjänar inte på att stressa upp dig. Och nyfikenhet är också en bra egenskap.

Ett av Annikas första smycken är halsbandet ”Egen tid”. En kvinna sitter i en ring med en bok i knät och dinglar med benen. Annika promenerar ofta i skogen i naturreservatet vid Snäck strax norr om Visby.

– När jag gick där en gång tänkte jag att jag skulle hitta på något nytt, att jag skulle försöka tänka som ett barn. Hur gör de? För det första följer de inte stigen. Så jag klampade rakt ut i skogen, berättar hon.

Där hittade hon en kalkstensbänk klädd i murgröna. Hon slog sig ner med sitt skissblock och lyssnade på träden som knakade i vinden, helt i sin egen bubbla.
– Det är när jag har egen tid som jag är som mest kreativ. Jag behöver mycket lugn och ro runt omkring mig, säger hon.

Text och porträttfoto: Maria Molin
Foto smycken: Anders Nyberg